Med en klangbotten i förortens landskap väver Johannes Anyuru en episk dikt som
kopplar bakåt till antikens Grekland och utåt till universums vidunderlighet.
Miljonprogramsmiljöerna är det landskap som dikterna oftast vandrar i.
Det är också där dagens arbetarklass bor.
Anyurus dikt är alltid social och ögat varmt för människan bakom ödet, ciggen eller
sprayburken. I hans diktvärld är människan alltid större
än sin plats.
Med sin egen generations
beat från hip-hopen och rapen skapar han något eget – en livskraftig,
politiskt relevant och episk lyrik.
|
|
|