Eija Hetekivi Olssons roman Ingenbarnsland är en uppväxtskildring från en Göteborgsförort präglad av fattigdom och utanförskap, såväl socialt som språkligt. Med ett ursinnigt uttrycksbehov och en imponerande språkfantasi skapar författaren ett eget språk som det fräser och ångar om. Det är korthugget, egensinnigt, expressivt och starkt autentiskt.
Huvudpersonen Miira är ett obändigt jag, som inte vill finna sig i de ständiga förnedringarna och orättvisorna i skolan och samhället. Hon är inte rädd. Hon har integritet. Och hon har fräckt höga mål utifrån sin grusgropsposition och sin bakgrund med resignerade föräldrar.
I Ingenbarnsland möter vi samma svidande samhällskritik och uppror mot förtryckarmekanismerna som hos Stig Sjödin.
|
|
|