Eija Hetekivi Olssons roman Ingenbarnsland är en uppväxtskildring från en Göteborgsförort präglad av fattigdom och utanförskap, såväl socialt som språkligt. Med ett ursinnigt uttrycksbehov och en imponerande språkfantasi skapar för­fattaren ett eget språk som det fräser och ångar om. Det är korthugget, egensinnigt, expressivt och starkt autentiskt.

Huvudpersonen Miira är ett obändigt jag, som inte vill finna sig i de ständiga förnedringarna och orättvisorna i sko­lan och samhället. Hon är inte rädd. Hon har integritet. Och hon har fräckt höga mål utifrån sin grusgropsposition och sin bakgrund med resignerade föräldrar.

I Ingenbarnsland möter vi samma svidande samhällskritik och uppror mot förtryckarmekanismerna som hos Stig Sjödin.
 Tillbaka